on

Èn årtike di Wiccionaire.
Loukîz eto : On, -on.

Walon (Rifondou)[candjî]

Etimolodjeye 1[candjî]

Tayon-bodje latén « unus » (onk).

Prononçaedje[candjî]

Årtike[candjî]

singulî pluriyal
omrin on / èn (divant voyale) des
femrin ene des

on omrin

  1. nén definixhant årtike, metou divant on sustantif omrin ki cmince pa ene cossoune, et ki al tiesse del fråze, est å pus sovint prezinté pa ene adrovire.
    • Gn a on gayet avou les åmayes !
    • N a-st on batea k' aprepeye !
    • C' est èn efant k' a stî gåté pouri.
    • La 'ene vayante båshele !
  2. tolminme ké (al tiesse del fråze).
    • On vraiy maçon ni bastit nén on meur di cisse façon la.
    • Ene djonne feye comifåt ni trinne nén so les dicåces après meynute.
Ratourneures[candjî]
  1. gn aveut on côp, n aveut-st on côp
Ortografeyes[candjî]

(ortografeyes po l' årtike singulî: omrin dvant cossoune / omrin dvant voyale, femrin)

Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :

Waitîz eto a G201 p. 265 (omrin) et G202 p. 48 (femrin).

Note: li voyale d' atake di l' årtike femrin ni s' prononce sovint nén pa drî ene voyale (« diner ene sacwè » si prononce « diné 'n sacwè »), li dujhance e Feller est di scrire li spotchaedje ( 'ne, 'n, n' ), nén e rfondou. Li tåvlea cial padzeu ni mostere nén ces cognes sipotcheyes la (mins i n' a k' les troes etur åtchetes cial pa dvant)


Ratournaedjes[candjî]
nén definixhant årtike omrin

Prezintoe-nombe[candjî]

omrin
(divant cossoune)
omrin
(divant voyale)
femrin
on èn ene
ɔ̃ ɛn ɛn

on omrin

  1. mostere k' i gn a 1 sacwè u 1 sakî.
    • Il ont-st on fi et deus feyes.
Ratourneures[candjî]
  1. on côp mins nén deus
  2. våt mî èn oujhea el mwin ki deus sol håye
Parintaedje[candjî]

(minme sourdant etimolodjike)

Ratournaedjes[candjî]
on

Nén definixhant prono[candjî]

on omrin

  1. onk (dins l’ ratourneure : «n' on l' ôte»).

Etimolodjeye 2[candjî]

Tayon-bodje latén « homo » («ome» dizo cas sudjet).

Prononçaedje[candjî]

Nén definixhant prono[candjî]

Alofômes
on on-z ons

on (nén candjåve)

  1. ene sakî, les djins.
    • On-z a bea dire, on-z a bea fé, ça fwait do bén d' esse amoureus (ratourné da Jacques Brel).
Parintaedje[candjî]

(minme sourdant etimolodjike) ome

Ortografeyes[candjî]
Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :


Ratournaedjes[candjî]
on

Prono d’ djin sudjet[candjî]

Alofômes
on on-z ons

on (nén candjåve)

  1. nos, dji (prono sudjet des cåzants).
    • On n' î såreut ariver rén k' nozôtes troes.
  2. ti, vos (prono sudjet di l' atôtchî).
    • On-z est dispiertêye, tchipete ? Cwè çk' on-z a sondjî, del nute ?
Ortografeyes[candjî]
Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :
Ratournaedjes[candjî]

Loukîz a : nos