Aller au contenu

maigurlet

Èn årtike di Wiccionaire.

Etimolodjeye

[candjî]

Eprontaedje do francès « maigrelet » (minme sinse), avou l’ cawete « -et ».

Prononçaedje

[candjî]

Sustantif

[candjî]
singulî pluriyal
maigurlet maigurlets

maigurlet omrin

  1. (camaerådreçmint) onk k' est maigue.
    • Li boune viye môde a rpris ses tchveas,
      Cial, ritche et pôve, nouk ni s' pezrè,
      Li gros fwait plaece å maigurlet. Jean Dessard, D'ine cohe so l'aute, 1939, p.178, Tchantchès (1938) (fråze rifondowe).

Parintaedje

[candjî]

Sinonimeye

[candjî]

Ortografeyes

[candjî]
Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :

Ratournaedjes

[candjî]
onk k' est maigue