vént

Èn årtike di Wiccionaire.
Loukîz eto : vent, vènt.

Walon (Rifondou)[candjî]

Prononçaedje[candjî]

Codjowa[candjî]

vént

  1. indicatif prezintrece, troejhinme djin do singulî, do viebe « vini » / « vni ».
    • Ele vént d’ rintrer.
    • Ça vént bén a pont.

Ratourneures[candjî]

  1. çou ki vént d’ rif erva d’ raf
  2. çou ki vént al flûte endè rva å tabeur
  3. çou ki vént d’ tchén hagne
    1. çou ki vént d’ tchén hagne ; çou ki vént d’ poye grete

Omofoneye possibe[candjî]

Ortografeyes[candjî]

Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :
Ôtès ortografeyes (avou des sourdants nén rkinoxhous) :

Ratournaedjes[candjî]

riwaitant(e) di « v(i)ni » indicatif prezintrece