Aller au contenu

vandåle

Èn årtike di Wiccionaire.

Etimolodjeye

[candjî]

Tayon-bodje latén « vandali » (peupe tîxhon k' aveut-st abagué e Nôrd di l' Afrike diviè l' cénkinme sieke), pal voye do francès « vandale ».

Prononçaedje

[candjî]

Sustantif

[candjî]
singulî pluriyal
vandåle vandåles

vandåle omrin et femrin

  1. onk k' abroke divins on payis po tot spiyî et branscater.
    • C’ e-st adon k’ des vandåles
      Ont distrût l’ Catedråle
      Ont distrût d’ tos costés
      Les monumints d’ nosse glwere,
      Les monumints d’ istwere
      D’ årt et d’ antikité. C.N. Simonon, Powezeyes e patwès d’ Lidje, (1846) (fråze rifondowe).

Mots vijhéns

[candjî]

Ortografeyes

[candjî]

Ratournaedjes

[candjî]
onk k' abroke divins on payis po tot spiyî et branscater