orkèsse

Èn årtike di Wiccionaire.

Walon (sistinme Feller)[candjî]

Etimolodjeye[candjî]

Loukîz a : « orkesse »

Prononçaedje[candjî]

  • AFE : /ɔʀ.ˈkɛs/

Sustantif[candjî]

singulî pluriyal
orkèsse orkèsses

orkèsse omrin

  1. orkesse.
    • Come orkèsse, nos n’avunes qu’in hârmonica, in violon èyè ène gawe. Mins i djouweut des bias êrs. Èl Bourdon,  1, 1949, p. 4.
    • Dès tchansons k' ont fât - ké succès ! -
      Ronfler l' public, sâver lès tchèts !
      Asteûre, dj'a tot plin pus d'adrèsse
      Cwand dj' veû, d'vant mi, bâyi l' orkèsse
      Camille Gaspard.

Ortografeyes[candjî]

Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :