frankisté
Walon (Rifondou)[candjî]
Etimolodjeye[candjî]
Bodje « franc », avou l’ dobe cawete « -isté ».
Sustantif[candjî]
frankisté femrin todi singulî (nén contåve)
- cwålité d’ ene sakî k’ est franke :
- ki dit l’ veur.
- I s’ felicitéve d’ aveur fwait li cnoxhance di djins ossu simpes et droets : Colas et s’ frankisté… — René Brialmont, Douda d’Êwe d’Oûthe, p.41.
- ki n’ a nén sogne.
- Come on fistou, dvant vos, tote mi frankisté ploye. — Martin Lejeune.
- Cwand dj' so tot seû, c'è-st-à n' î rin comprinde
Dj' a tos lès fronts, totes les frankistés — Camille Gaspard.
- ki dit l’ veur.
Sipårdaedje do mot[candjî]
Ortografeyes[candjî]
Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :