apartinant

Èn årtike di Wiccionaire.

Walon (Rifondou)[candjî]

Etimolodjeye[candjî]

Bodje « apartini » avou l’ cawete « -ant »

Prononçaedje[candjî]

Sustantif[candjî]

singulî pluriyal
apartinant apartinants

apartinant omrin

  1. (rabaxhanmint) mandaye, dicipe d' ene sakî foû måva, metans li diåle.
    • Hoûtez dê, Monseû l' prédicant
      Ni pârlez nin tant conte lès mônes;
      ca vos f'rîz dîre qui l' diâle vis mône
      come ounk di sès apartinants
      — Hubert Ora (1598-1654).
    • — En’èva st’à l’Creûh’låde, lu qui l’diâle mônne come onk di ses apartinants?
      — Bin vite!…
      Joseph Mignolet, "Li Payîs des Sotês", 1926, p. 17.

Ratournaedjes[candjî]

apartinant