cazake

Èn årtike di Wiccionaire.

Walon (Rifondou)[candjî]

Sustantif[candjî]

singulî pluriyal
cazake cazakes

cazake omrin et femrin

  1. paltot ki n’ vént nén (ou waire) dizo l’ cingue.
    • Po-z aler å concours des scoles primaires, ene boune åme lyi aveut prusté on cazake; i gn aveut trop d’ pîces å sinne. Eugène Gillain.
    • Tot rsaetchant l’ lét, mi fré a rtrové s’ cazake di tchesse, k’ on cachive après dispoy li dierinne trake. Jacques Desmet.

Ratourneures[candjî]

  1. ritourner cazake

Parintaedje[candjî]

Ortografeyes[candjî]

Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :

Ratournaedjes[candjî]

cazake