Aller au contenu

wandler

Èn årtike di Wiccionaire.
Dobès rfondowes
wandler wåler


Etimolodjeye

[candjî]

Bodje neyerlandès « wandelen » ‎(« si porminer »), racuzinåve avou li vî francès galer.

Prononçaedje

[candjî]

Viebe

[candjî]
Djin et tins Codjowa
Cåzant Ind. pr. (dji, dj’) wandele
Atôtchî(s) Ind. pr. (vos, vs) wandlez
Cåzants Ind. pr. (nos, ns) wandlans
Rwaitants Ind. pr., nam. (i/il, ele/elle) wandelnut
Cåzant Ind. fut. (dji, dj’) wandelrè
Cåzant D.I.E. (dji, dj’) wandléve
Cåzant Suddj. pr. (ki dji, dj’) wandele
pårt. erirece (dj’ a, vos av) wandlé

wandler (v. sins coplemint)

  1. roter sins saveur la k' on va.
  2. si porminer.
    • A l' aireur d' on bea djoû d' prétins,
      Cwand May, so les trîxheas, nos reye,,
      Dji profita d' èn åmatén
      Po wandler do long des parireyes. Jean Dessard, D'ine cohe so l'aute, 1939, p.17, Matinêye di prétins (1904) (fråze rifondowe).
  3. s' ocuper a des tchitchêyes.

Parintaedje

[candjî]

Ortografeyes

[candjî]
Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :
Li mot n’ est nén dins : C8, E89, E200, R13

Sipårdaedje do mot

[candjî]

w. do Levant

Ratournaedjes

[candjî]
roter sins saveur la k' on va
si porminer
s' ocuper a des tchitchêyes