adroet

Èn årtike di Wiccionaire.
(Redjiblé di adroete)

Walon (Rifondou)[candjî]

Etimolodjeye[candjî]

Bodje « droet » avou l’ betchete « a- ».

Prononçaedje[candjî]

Addjectif[candjî]

singulî pluriyal
omrin adroet adroets
femrin padrî adroete adroetes
femrin padvant adroete adroetès
  1. ki sait bén bouter d’ ses mwins.
  2. ki va bén.
    • Li vî tchén s’ aporçuva ki si oda, nawaire si adroet, si såvéve e vint. — Henri-Thomas Maron (fråze rifondowe).

Ratourneures[candjî]

  1. d’ adroet [adv.] convnåve, oniesse, del boune manire. ene sacwè, èn ome, ene djin d’ adroet. I n’ fwait rén d’ adroet.
  2. si pa a stî bén adroet po lyi dner on parey côp d’ hawe sins l’ touwer : dijhêye po s’ balter d’ onk k’ est foirt biesse.
  3. il est ossu adroet di s’ mwin k’ on coshet di s’ cawe : nén foirt adroet.

Parintaedje[candjî]

Mots d’ aplacaedje[candjî]

Ortografeyes[candjî]

Après 1900, foû rfondou (Feller, Feller ricandjî, nén Feller) :

Ratournaedjes[candjî]

ki sait bén bouter d’ ses mwins
ki va bén